Jag och pappan till mina 3 äldsta barn hade nog länge känt att något inte riktigt va som det skulle med äldsta tösen,det blev åtgärdsprogram på åtgärdsprogram i skolan utan att det egentligen hände något. När hon började 5:an satte vi upp henne i landstinget för en dyslexiutredning och mycket riktigt diagnosen dyslexi va solklar. En kamp började för att hitta hjälpmedel (och få henne att använda dom) att få skolan att förstå problematiken och att få tösen att inse sitt funktionshinder såklart. Först nu börjar hon hitta ”rätt” sätt för henne att plugga in saker…Vi levde redan då som separerade och barn varannan vecka.

2009 träffade jag mannen i mitt liv,som jag numera är gift med han har 2barn sen innan och vi levde särbos och pendlade till varandras städer,även han har dyslexi och va en stor hjälp för min dotter då dom hittade en gemensam nämnare :)

2011 flyttade vi gemensamt till ett samhälle mittemellan våra städer,köpte ett stort hus som rymde 5barn plats fanns även för nr6 som nu va på väg. Han tog oss med storm genom att kräva entre till storfamiljen 7veckor för tidigt och med det så började några intensiva veckor på neonatala och intensiv vård där det första dygnet va så kritiskt att vi inte visste om vi skulle få behålla våran lille prins.

Varannan vecka körning till div hemstäder blev med tiden allt för tuffa och vi mer eller mindre tvingade fram ett val från barnen,makens döttrar flyttade till mamma,mina döttrar till sin pappa och sonen till oss,varannan helg och lov var alla på samma plats. 6månader efter flyttade även min äldsta tjej hem till oss för att börja högstadiet.

Våren 2013 sålde vi vårt hus för att flytta till min hemstad och under sommaren flyttade vi ”hem” som jag hade längtat efter mina nära o kära att ha dom nära igen. Då visade sig en stor problematik hos sonen som då började 2a klass,vi visste sen innan att han hade svårt att vara stilla,kunde få vredesutbrott och hade tufft i skolan med att läsa o skriva. Nu blev han allt oftare arg i skolan,sa dumma saker,försvann från lektionerna osv och vi bestämde oss för att söka hjälp hos bup…I hemstaden fick vi kalla handen lååång väntelista va vad dom kunde erbjuda till slut fick jag tips om att söka hjälp i en annan kommun. Där fick vi utredning snabbt och diagnosen kom 12/8-2014  även denna gång solklar ADHD där började första dagen på ett redan kaotiskt liv….

Och där lever vi nu dag för dag ibland timma för timma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så va minijulen med kidsen avklarad med mor o farföräldrar,ungar,pojkvänner blev det minst sagt fullt hus =) Undrar hur en jul om 5-10år ska se ut hm vi får sikta på en herrgård tror jag om alla ska få plats. Barnen blev nöjda iaf och lille Lu ly...

Nu har jag vart hemma nästan hela veckan med en sjuk liten kille. Vi trodde han va magsjuk men tydligen är det ett elakt virus som slår ut magen jaja Lu fick börja sitt jullov från förskolan lite tidigare än vi tänkt. Lätt stress o panik över det som...

  Längtar efter sommaren!!!! Sol,salta bad,slippa vinterkläder,regn och rusk. Älskar julen och allt som hör därtill men hatar verkligen vinter. Kanske mest för att detta är jobbigaste tiden i vår familj med flera funktionsnedsättningar.... E...

Japp julen står för dörren snart och som vanligt ligger jag mil efter allt som borde göras :( Från att vi skulle firat en liten jul med bara minst o största barnet hemma så har vi förökat oss med föräldrar,svärföräldrar o dotterns pojkvän hehe japp...

L fick ju höjning på Concertan och helt plötsligt hade jag en ny kille :) Mycket lugnare mer fokuserad och i torsdags va jag på det första positiva utvecklingssamtalet i skolan,helt fantastiskt att det verkar fungera Blir så lycklig när jag hör att...